Ulcerös kolit (UC)1,2

Ulcerös kolit är en kronisk inflammation med början i rektum och varierande proximal utbredning i kolon.

Orsaken till ulcerös kolit är inte helt kartlagd, dock har både arv och miljö betydelse. Sjukdomen debuterar ofta vid 15–40 års ålder. Den går vanligtvis i skov med längre perioder av låg eller ingen sjukdomsaktivitet.

Inflammationen är oftast begränsad till tarmslemhinnan. Vid svår terapiresistent sjukdomsattack kan inflammationen progrediera och engagera djupare lager.

Klassificering av sjukdomen sker utifrån vilka delar av tjocktarmen som är engagerade: 

  • Proktit – inflammation som omfattar rektum, alltså de distala 15 cm av tarmen.  
  • Vänstersidig kolit – inflammation som når upp till vänster kolonflexur. 
  • Extensiv kolit – inflammation som når proximalt om vänster kolonflexur.

Utbredningen av inflammationen kan variera både över tid och hos den enskilde patienten. Vid diagnostillfället har 40–50 % av patienterna antingen en proktit eller vänstersidig kolit. Många av patienterna utvecklar med tiden en extensiv kolit.

Symtom, sjukdomsbild och diagnos1

Ulcerös kolit ger lös avföring med tillblandat blod och/eller slem, särskilt när besvären successivt tilltagit och kvarstått i> 3 veckor. Patienten får ofta tömningar med enbart slem och blod.  

Ett akut insjuknande med frekventa diarréer (> 8–10/dygn) och samtidig feber talar i första hand för infektiös uppkomst. Föregående antibiotikabehandling eller utlandsresa bör beaktas.  

Om patienten har feber är det ett allvarligt symtom som talar för ett svårt skov och patienten är då i behov av slutenvård.  

När koliten är begränsad till rektum, det vill säga proktit, är obstipation vanligt förekommande. 

Ulcerös kolit ger ofta tenesmer i vänster fossa, vilka lättar vid tarmtömning. Trötthet och viktnedgång är andra symtom. Trötthet ses särskilt vid samtidig anemi. Vid långvarig sjukdomsaktivitet kan tillväxthämning och amenorré förkomma. 

Diagnosen ulcerös kolit baseras på sammanvägda parametrar i den kliniska bilden. Det är vanligt att patienter vid diagnos haft tidigare perioder med besvär som har gått i spontan regress. Diagnosen ställs utifrån kliniska fynd, anamnes, status, blodprover, fecesprover och koloskopi. 

Vid ulcerös kolit kan man med koloskopin se att tarmslemhinnan har: 

  • svullnad 
  • utsläckt kärlteckning 
  • rodnad med kontakt- eller spontanblödning 
  • erosioner eller sår 
  • ofta pus eller slem. 

Koloskopi vid frågeställning om akut svår kolit bör endast utföras av erfaren skopist. Komplett ileokoloskopi är sällan indicerat i det akuta skedet. 

uc symtom

Behandling och resultat 

Inför behandlingen av ulcerös kolit bör man värdera sjukdomsutbredning och svårighetsgrad. Svårighetsgrad bedöms utifrån kliniska och laboratorie-parametrar.1 

Det finns olika index att använda, samtliga mer eller mindre baserade på Truelove och Witts ursprungliga kriterier. Observera att patienter med svår kolit kan te sig anmärkningsvärt opåverkade och därför finns risken att underskatta sjukdomens svårighetsgrad.1 

Valet av läkemedel för behandling av ulcerös kolit grundar sig på hur svår och omfattande inflammationen är.1 I klinisk praxis används vanligen en “step-up”-strategi. Det innebär att nya behandlingar läggs till om man inte uppnår tillräckligt behandlingssvar inom den förväntade tidsramen.2 

Alessandro Armuzzi diskuterar behandlingsmönstret hos patienter med måttlig till svår ulcerös kolit på UEG Week 2018. Hur ser de vanligaste behandlingarna av UC-patienter ut i västeuropa, hur är det med kombinations-behandlingar och hur vanligt är doseskalering hos patienter med biologiska läkemedel?

Se fler intervjuer på Pfizer Play

Konventionell behandling 

Följande läkemedelsklasser används för behandling av patienter med ulcerös kolit.3 

  • 5-aminosalicylater eller 5-ASA (antiinflammatoriska) 
  • Kortikosteroider (antiinflammatoriska) 
  • Tiopuriner (immunosuppressiva, de verkar genom att bland annat hämma RNA-syntes och inducera apoptos av T-celler) 
  • Kalcineurinhämmare (immunosuppressiva) 

Biologisk behandling 

Biologiska läkemedel är sjukdomsmodifierande läkemedel som genom riktad immunosuppressiv effekt kan få tarmslemhinnan att läka. De omfattar: 

  • TNFα-hämmare 
  • Anti-integriner 
  • Anti-IL12/IL23 

Biosimilarer 

För en del av de biologiska läkemedel som nämndes ovan, finns det också biosimilarer. En biosimilar kan användas i stället för motsvarande biologiska läkemedel.  

JAK-hämmare 

Detta är sjukdomsmodifierande läkemedel som genom riktad immunosuppressiv effekt kan få tarmslemhinnan att läka. 

  • JAK1/3-hämmare 

Generellt används biologiska läkemedel, JAK-hämmare och biosimilarer för steroidrefraktära och steroidberoende patienter som inte svarar på konventionell behandling. 

Läs mer om JAK1/3-hämmaren Xeljanz

Dialog med patienten

Här har vi samlat olika hjälpmedel som kan hjälpa dig i din dialog med patienten. Visa gärna filmen för din patient när du förklarar diagnosen, vi hoppas att den kan förklara vad som händer i kroppen på ett logiskt sätt. Vi har också två patienthemsidor som du gärna får tipsa om när du pratar med patienten. 

Patienthemsida

Xeljanzpatient.se - för patienter på Xeljanz

En hemsida för patienter som är ordinerade Xeljanz för behandling av ulcerös kolit. Här kan patienten hitta allt ifrån information om sjukdomen och läkemedlet, till hjälpmedel som screeningverktyg och svar på vanliga frågor.

Till xeljanzpatient.se
 

Referenser 

  1. www.internetmedicin.se 
  2. Gomollón F, Dignass A, Annese V et al. 3rd European Evidence-based Consensus on the Diagnosis and Management of Crohn's Disease 2016: Part 1: Diagnosis and Medical Management. J Crohns Colitis. 2017 Jan;11(1):3–25. 
  3. Harbord M, Eliakim R, Bettenworth D et al. Third European Evidence-based Consensus on Diagnosis and Management of Ulcerative Colitis. Part 2: Current Management. J Crohns Colitis. 2017 Jul 1;11(7):769–784. 

 

PP-XEL-SWE-0941-sep2020